husqvarna FF

eller?
jo jag tror det är sant.
det där citatet som står i min träningsdagbok, det stämmer:

"Viljan att träna och utvecklas är den största talangen !"

det är jobbigt ibland - att ha den pressen på sig själv att varje dag vilja någonting,
att varje träning ha som mål att lära sig något och att veta att ens liv är uppbyggt kring fotbollen.
man vet att man kan gå långt om man har den rätta inställningen,
man vet att vill man bara tillräckligt mycket, tränar man bara ordentligt pluslitetill
och sköter sig i övrigt - ger man sitt liv åt den runda läderkulan på gräset,
då kan det hända något spännande.

det är pressande, vissa dagar.
men de resterande är det en oerhörd sporre :)
man vet att man kan lyckas trots att man inte är den största talangen
och trots att man inte spelar i landslaget vid sjuttonårsålder.
man vet att man kan nå toppen i alla fall, om man inte ger upp.
och man vill se om man räcker till. man vill veta hur långt upp man kan komma.
- hur bra kan jag egentligen bli?

& det är det som är så bra med Husqvarna - alla vill upp.

alla vill bli bättre, alla vill utvecklas och vi pressar hela tiden varandra åt rätt håll.

för visst fick jag dåligt samvete när Jossan, Sanna och Henny ( kanske var det någon mer ^^ )

sprang ett par varv runt planen efter träningen och gjorde 100 armhävningar och sti-ups i stugan,

och visst fick jag skuldkänslor när Amanda och Sanna la sig och gjorde sit-ups under deras paus igår.

för man vill inte vara sämre än någon annan, så enkelt är det.
inte i den här stenhårda konkurrensen som vi har ! :) och inte när man vet hur mycket alla vill vinna.

när jag spelade i flicklaget i Krokstorp, var det alltid några tjejer som alltid försökte slippa undan de jobbiga delarna av träningarna. en gång blev jag så irriterad på en av dem när hon inte sprang lika mycket som oss andra, att min tränare fick ta den andra tjejen i försvar.
"Du behöver väl inte bry dig om hon springer eller inte, det är ju bara hon som kommer att förlora på det."
"Men fotboll är en lagsport och om inte alla i laget drar sitt strå till stacken för att vi ska bli bättre,
ja - då drabbar det mig också."
kanske var det onödigt att bråka om då, vi var ju trots allt bara tolv, tretton år men det är ett sånt minne som ligger kvar och som gör att jag inte vill vara den som gör mindre än någon annan.
för en gång var jag den som sa till den som inte gjorde det som skulle göras, 
och nu vill jag inte vara den som blir tillsagd.

// Hannaaaa