husqvarna FF

Att vara mittback i ett lag är en ära. Med all sin kraft och med all medel är det ens uppgift att hålla bollen borta från sitt egna mål. Visst är det en underbar känsla när vi lyckas att hålla nolla i en match, men hur finner man ära och berömmelse?? Jo, genom att göra mål!

I längtan efter stjärnstatus spekulerade vi två mittbackar om hur vi ska kunna lyckas att göra mål i en seriematch. Jag, Lisa, har inte gjort mål i en seriematch sedan vi låg i division 1 och Sara har inte gjort mål i en serie match i Husqvarna-tröjan. Efter mycket spekulerande kom vi fram till tre sätt vi kan göra mål på som mittbackar.

1. Gå upp på hörna och nicka in bollen.
2. Bli frisparks skytt i laget
3. Bli straff skytt i laget.

Jag och Sara funderade på vilka alternativ som är värt att satsa på för oss..... Vi kom överens om att alternativ ett stryks direkt. Mitt smeknamn är ju skalman och det skulle ta allt för många år att öva upp nicktekniken. Sara avslöjade att hon faktiskt var med på hörnorna i sin gamla klubb. Hon har gjort mål på hörna med huvudet! Med en hel del övning kanske Srar satsar på detta alternativ.

I måndags studerade vi båda Elin Karlssons frisparks teknik. Så svårt kan det inte vara att få till en sån där skruv på bollen tänkte vi. Efter lite tips började vi öva på frisparkar. Vad säger du Sara? Vi var inte helt kassa men en bit kvar har vi allt kvar innan vi kan få förtroende som frisparks skyttar. Övning ger färdighet och det är ju roligare att öva frisparkar än att öva nickar;)

Att bli straffmålskytt är en mycket bra chans till att bli målgörare. Det finns dock två faktorer som drar ner detta alternativ. För det första hur ska vi bevisa att vi är lämpliga straffskyttar och för det andra vi får ju aldrig några straffar.....

Ja, det är bara för mig och Sara att välja ett alternativ och börja köra hård träning för att bli specialister inom ett område! Fast i slutändan är vi ändå rätt nöjda med att vara de som försvarar målet.....  men att drömma om att göra mål är alltid kul!

Hälsningar från mittbackarna!

Så skönt att äntligen vara tillbaka på vapenvallen, som jag har längtat! Jag känner mig så lugn och avslappnad så fort jag kommer ner till Vallen. Att vara tillbaka på hemma arenan är även det definitiva beskedet på att våren är här.

Det första positiva vi uppmärksammade när vi anlände till vapenvallen var att omklädningsrummet var ny målat. Under de tio år jag spelat i Husqvarna FF har det aldrig varit någon som helst renovering av omklädningsrummen men nu äntligen. Halva väggen var målad i härlig blå färg... Så for vi får upp våra tavlor kommer det att bli riktigt hemtrevligt!

Dock möttes jag av en motgång när jag märkte att cd-spelaren verkar ha tagit time out för gott... Jag som tänkte spela en helt ny bland skiva som var Popadelica inspirerad, några i laget var kanske rätt glada att de slapp höra den... Räddningen på denna tråkiga historia är Fanny som lovat att ta med sig en cd-spelare hemifrån. Jag tackar det ödmjukaste för detta!

Vi har haft två träningar på Vapenvallen plan 2, en i måndags och en idag. Planen är väl inte i bästa skick men det är ändå hemma plan. Jag vet inte vad som händer men planerna verkar bli mer jämna för varje år.... Igår hade vi uppförsbacke i en övning. Positivt lagda som vi är såg vi denna övning som en bra backträning.

I måndags ryktades om Husqvarna FFs nya unga lovande talang- Stina Isaksson (se nedan). Ett hett löfte för framtiden och vem vet kanske spelar hon i Djurgården om några år när hon fått lite mer rutin????

Efter träningarna har jag tagit min blåa cykel och trampat så sakta hemåt. Solen börjar gå ner och kylan börjar så sakta komma. Då tänker jag en gång hur skönt det är att vara tillbaka på Vapenvallen.....

Ord från en nöjd Lisa....

P.S Imorgon kommer ett inlägg om hur två mittbackar spekulerar kring konsten att göra mål. Missa inte det D.S

Då var det äntligen över! Denna helvetiska väntan. Och premiären blev en succe´..till slut i alla fall.
tyckte det var en suverän kämparinsats. vi är nog bäst ändå?...eller ja i alla fall snyggast om ni frågar mig.

Måste bara säga att torben är världens bäste fotograf när det kommer till att ta originella bilder!!!var bara tvungen och lägga upp några här så de blir ordentlig överskådade!!

ta till exempel denna inledande bild:



vad ska man säga`??hehehe, det är teamwork, eller nåt..
men det finns också en massa bilder som speglar matchen ganska så bra, målchans på målchans..sanna och målvakten i ett ständigt krig..



klassiskt..och det är skönt att sanna vann till slut..om man nu kan säga så efter att målvakten tog 99 % av 100 chanser...
Men det slutar inte där!! nej då...torben fick med de nya shortsen också!!



får väl bjuda på den..haha tur att han tar kort på den bästa sidan nån gång!=)
ok, så vi fortsätter bildspelet..
denna bild är jag extremt imponerad av faktiskt...undrar om jag nånsin kommer att komma så högt i luften???

japp, ett litet flygande tefat..men Lena skulle inte vara sämre hon inte...men det var hon hahahaha nädå. hon kom nog nästan lika högt, men hon såg roligare ut hehe (om du läser detta lena så är det bara så att jag vill mobbas lite...men jag ser nog att du har osynliga trådar i tröjan!!!)=)

men så ska vi ta en sista och vinnande bild...DUDUDUDUDUUUUUUMMM!!!

LÅT MIG FÅ PRESENTERA: SEGERLÄTTNADEN!!!!!!

BRA SPELAT TJEJER. NU TUFFAR VI TILL OSS TILL NÄSTA MATCH O GÖR DET INTE LIKA SPÄNNANDE DEN GÅNGEN...VISST VI VILL HA PUBLIK, MEN VI FÅR TÄNKA PÅ THOMAS STACKARS HJÄRTA IBLAND OCKSÅ!!

PUSS O KRAM..ÄT BANAN.

Malin a.k.a den snyggaste på bilderna..

Idag bar det iväg till premiärmatchen i Nittorp. Det kändes precis som vanligt när vi satte oss i bussen. De klassiska matlådorna kom fram och dofterna spreds i bussen, speciellt Emmas sallad med extra lök. Efter en mycket svängig bussresa var vi framme och vi steg ut lite lätt illamående.

Vädret var toppen denna dag så det var bara att njuta och börja ladda för matchen. I omklädningsrummet var spänningen hög för vi fick nya shorts till premiären. I tre års tid har vi spelat i XL shorts med andra ord byxkjolar, men nu är det nya tider. Stina har varit shorts ansvarig och tagit sitt jobb på stort allvar - nu är det slut på säckiga shorts! Alla samlades runt väskan och rivet började efter shortsen. De första kommentarerna var att de ser lite små ut... Alla försökte roffa åt sig ett par medium shorts. Hur som helst så var shortsen riktigt bra och jag såg att Torben hittat några fina bilder på våra bakdelar.

Ok, slutsnackat om shortsen och åter till premiär matchen. Inför matchen började vi ladda till vår nya skiva Husqvarna Greatest hits 2008. Uppvärmningen flöt på bra och helt plötsligt satt vi i omklädningsrummet för att samla ihop oss de sista minuterarna innan avspark. Det är en skön men lite pirrande känsla man har när man sitter där och väntar på avspark. Alla är mycket fokuserade och man känner att nu det slut på träningsmatcher, det är nu allvaret börjar.

Jag tänker inte skriva så mycket om matchen för det kan ni läsa om i referaten. Jag måste bara säga att det var så skönt att se att Sanna till slut vann kampen mot Nittorps målvakt, efter en rad duster och smällar dem emellan lyckades Sanna göra mål i sista minuten. Vilket glädjerus som gick genom kroppen när Sanna gjorde målet!

Match inramningen var trevlig och det var ju hela 167 människor och tittade på matchen. I Nittorp hade de en skön kille som speaker. Han fixade intervjuer med tränarna innan matchen och även kommentarer från spelare i pausen. Jag noterade även en engagerad Nittorsp fan som skrek en hel del hela matchen. Sist men inte minst måste jag tacka alla HFF fans som togs sig dit idag. Skönt att se Gudrun och Leif på plats, då är det som det ska!

Kramar Lisa

Nu har jag efter flera förklaringar från Amanda äntligen kunnat logga in på bloggen;)

En aning sent måste jag blicka tillbaka till träningslägret. Det händer alltid en massa kul när vi är iväg med laget! Nedan följer observationer från min stuga då vi levde tätt inpå varandra i två och ett halvt dygn kom det fram sidor av mina lagkompisar som jag inte anat innan;)

Lena- Vårt nyförvärv har glidit in i omklädnings rummet med sin lite rockiga stil, cheap money jeans mm. Jag tänkte direkt att denna tjej kommer att ta rätt läger när dt gäller musik smak. Snacka om att jag blev förvånad när det kom fram att Lena diggar schlager.... Malin Andersson och Lena kommer bli två fiender i omklädningsrummet gällande musikval.... Utöver detta visade sig att Lena inte var så grym i kortspel.. Du får satsa på att tippa istället! (Lena satte resultatet på HV-Linköping 3-3 på fredags kvällen)

Fanny-  Tjejen som kan konsten liva upp stämningen. Vad jag dock inte anat innan är att denna tjej har lit svårt att ta egna beslut.. Lisa, ska du har underställ idag? Sara, ska du ha mössa? Var frågor som haglade inför träningen. Men med din goda självinsikt såg jag redan förbättring på denna front i slutet av träningslägret. Fanny visar sig också vara lagets romantiker;)

Sara- När sing star spelet togs fram på kvällen tittade Sara spänt på maskinen som Stina tog fram. Det visade sig att Sara aldrig sjungit sing star innan. Men ack det tog inte många sekunder innan Sara satt med micken i handen och plöjde av låt efter låt. Hon visade sig vara en hejare på att sjunga. Jag måste bara nämna att jag lyckades vinna på en låt! (min favoritlåt som Sara aldrig hört innan men ändå värt att nämnas.)

Lina- Junisen i vårt rum! Hon kan berätta historier den tjejen. Vi har fått veta allt om hur hon och morsan rappar till reklamer mm. Lina har ju lätt mest brun brändas ben i laget. Inte konstigt att Lina var den som körde utan underställ hela träningslägret. För oss andra i laget gäller hård träning på solariet. Ok Stina kan ta det lite lugnt för du har redan jobbat på din solbränna.

Stina- Kom lite senare till lägret och med sig hade hon ytterligare en rumsvän, Bamse. Bamse visade sig vara en riktigt mammig hund, släppte inte Stina med blicken en sekund. Stina fick ett nytt smeknamn Samantha, no comments... En skön grej med Stina är att man aldrig blir besviken för hon har alltid med sig en stor påse godis från VIP och det går alltid hem!

Nu väntar jag bara på att mina rumskamrater ska skriva lite smaskiga kommentarer från lägret men det är smällar man får räkna med..

Kramar Lisa

Träning idag. På gräs. Solen var fortfarande uppe och det kändes som en sen sommarkväll när kylan sakta börjar tränga sig på. Gräset plattas av springande fötter och planen fylls av förväntansfulla fotbollsspelare som äntligen får komma ut på grönbete. Visst studsar bollen och det blir en del felpass, men vad gör väl det? Vi är där vi trivs allra bäst. På en fotbollsplan som luktar som en fotbollsplan ska. På en fotbollsplan som lockat oss och fått oss att hålla humöret uppe under mörka vinterlöprundor i Huskvarnas backar. En fotbollsplan så som den ska vara. En fotbollsplan full av glada spelare.

Var det då värt allt slit i backarna? Som den som alltid ligger sist och i princip har lätt ångest inför varje löpträning är jag frestad att säga nej, men det kan jag inte. Inget går upp emot att få gå ut på planen och känna bollen som med bestämdhet viker grässtråna åt ett annat håll. Snedträffarna och oväntade tuvor som hänsynslöst ändrar bollens riktning när man tror att man ställt sig rätt, det är bara tjusningen med fotboll.

Men det är inte bara planen som lockar. Vi är världens bästa fotbollsspelare också. Vi trivs tillsammans och bygger vårt spel på vår sammanhållning. Vi skrattar tillsammans. Vi ses i stort sett varje dag och det råder inget tvivel om att här är ett gäng som har roligt! Visst gäller det att fokusera på träningar och kommande matcher, men den som inte har roligt när hon spelar fotboll har inget här att göra. Fotboll är vårt liv. Det är på fotbollsplanen vi trivs allra bäst. Det är här vi är oss själva.

Nu är det bara en träning kvar innan seriepremiären och jag laddar redan. Visst var det jobbigt att två gånger i veckan ha döden jagandes efter mig i backarna (och döden behövde inte ens springa. Med långa kliv och med lien i hand, hann han ikapp ändå. Det gick inte så snabbt för mig.) men man kände alltid att man peppades av laget. För laget är inte starkare än den svagaste länken, och det är med stolthet jag vågar påstå att vi inte har någon svag länk i vårt lag (mer än min kondition då). Vi är ett.

Så med detta vill jag hylla våren som äntligen har sett till att vi får komma ut till det livgivande gräset och vara där vi trivs allra bäst.

Matchen till helgen kommer att gå kanon. Jag känner det på mig. Nu laddar vi ordentligt tjejer och visar alla vad vi går för. Vi är bäst!

/Sara

eller?
jo jag tror det är sant.
det där citatet som står i min träningsdagbok, det stämmer:

"Viljan att träna och utvecklas är den största talangen !"

det är jobbigt ibland - att ha den pressen på sig själv att varje dag vilja någonting,
att varje träning ha som mål att lära sig något och att veta att ens liv är uppbyggt kring fotbollen.
man vet att man kan gå långt om man har den rätta inställningen,
man vet att vill man bara tillräckligt mycket, tränar man bara ordentligt pluslitetill
och sköter sig i övrigt - ger man sitt liv åt den runda läderkulan på gräset,
då kan det hända något spännande.

det är pressande, vissa dagar.
men de resterande är det en oerhörd sporre :)
man vet att man kan lyckas trots att man inte är den största talangen
och trots att man inte spelar i landslaget vid sjuttonårsålder.
man vet att man kan nå toppen i alla fall, om man inte ger upp.
och man vill se om man räcker till. man vill veta hur långt upp man kan komma.
- hur bra kan jag egentligen bli?

& det är det som är så bra med Husqvarna - alla vill upp.

alla vill bli bättre, alla vill utvecklas och vi pressar hela tiden varandra åt rätt håll.

för visst fick jag dåligt samvete när Jossan, Sanna och Henny ( kanske var det någon mer ^^ )

sprang ett par varv runt planen efter träningen och gjorde 100 armhävningar och sti-ups i stugan,

och visst fick jag skuldkänslor när Amanda och Sanna la sig och gjorde sit-ups under deras paus igår.

för man vill inte vara sämre än någon annan, så enkelt är det.
inte i den här stenhårda konkurrensen som vi har ! :) och inte när man vet hur mycket alla vill vinna.

när jag spelade i flicklaget i Krokstorp, var det alltid några tjejer som alltid försökte slippa undan de jobbiga delarna av träningarna. en gång blev jag så irriterad på en av dem när hon inte sprang lika mycket som oss andra, att min tränare fick ta den andra tjejen i försvar.
"Du behöver väl inte bry dig om hon springer eller inte, det är ju bara hon som kommer att förlora på det."
"Men fotboll är en lagsport och om inte alla i laget drar sitt strå till stacken för att vi ska bli bättre,
ja - då drabbar det mig också."
kanske var det onödigt att bråka om då, vi var ju trots allt bara tolv, tretton år men det är ett sånt minne som ligger kvar och som gör att jag inte vill vara den som gör mindre än någon annan.
för en gång var jag den som sa till den som inte gjorde det som skulle göras, 
och nu vill jag inte vara den som blir tillsagd.

// Hannaaaa