Min första säsong i HFF, och vilken säsong det blev...
Jag tar det från början!
Det är faktiskt lite komiskt! För drygt ett år sedan va jag och en fotbollsvän från Ormaryds-tiden ute och gick, vi pratade om allt, bl.a om fotboll (konstigt va?) Jag va då rätt trött på fotboll och allt vad det heter och hade i stort sett lagt skorna på hyllan. Sa att jag ångrade att jag inte tog chansen när Öster och HFF ringde för några år sedan. Min kompis sa då: "du kommer få en chans till och då kommer du ta den". Någon månad senare ringde "Lasse Bohlin, Huskvarna damfotboll" och frågade om jag fortfarande spelade. Han bara undrade om jag va sugen på att komma och spela för HFF! Va f-n, man kan ju kolla läget iaf, så jag tog bilen och åkte in till tipshallen en kväll i januari och kollade lite! Några tjejer kände man ju igen från tidigare år då man hade möts på planen, men det va inte många! Fick dock ett mycket positivt intryck. Gjorde sedan endast 2 träningar innan jag bestämde mig för att skriva på! Det fick bära eller brista och ångrar verkligen inte att jag skrev på! För den glädjen som jag då kände på träningar och matcher igen va längesen jag hade känt!
Det va många uppförsbackar som besegrades på försäsongen, skönt att slippa grusträningar, underbart med konstgräs kan jag lova!! Va lite svårt i början på träningsmatcherna att hitta rätt i ett för mig nytt spelsystem, men det funkade ju bättre ju mer matcher jag spelade! Seriepremiär hägrade, det jag minns mest är alla målchanser vi missade, så i typ 85:e matchminuten får jag på en perfekt träff och det skottet satt klockrent i stolpen, hade varit rätt gött att göra 1-0 där, men det är ju tur vi har "köttarn" i laget som till slut fick in bollen! Det jag också kommer ihåg va hur tomt det kändes i omklädningsrummet efter matchen, inte en segersång inte ens ett "hurra"!
Det måste det bli ändring på till nästa säsong...
Sen kommer den där förödande cupmatchen i Bodafors den 13/5, då allt elände började och jag gjorde min sista match för denna säsong! Knäskada... Har aldrig varit skadad tidigare och så kommer den när man tycker det är såå kul med fotboll igen! Va riktigt tungt ska ni veta!! Kämpade på med min rehab hela sommaren, gör det fortfarande, har varit många gånger jag har känt att "nu skiter jag i det här" (man är ju ingen ungdom längre...) Men sen när man åker in till Huskvarna och träffar alla tjejer och ledare och alla andra runt laget så inser jag hur bra jag trivs i laget, hur kul det är och att jag måste ge det en chans till! Vill ju bevisa att de inte gjorde fel i att värva mig till HFF! Trodde aldrig jag skulle trivas så bra i laget som jag gör och det har jag ju alla er att tacka för!! Det är er jag tänker på när jag kör mina tråkiga rehab-övingar... Jag ska tillbaka!! Bara så ni vet det! När det blir vet jag dock inte än, men den dagen kommer, hoppas jag...
Tack än en gång för den här säsongen även om den för min del blev i stort sett totalt misslyckad, men jag är glad att jag tog chansen att få spela (några matcher iaf) i ett så bra gäng som HFF =) Vi ses...
Puss & Kram #21
